I världen hos Natalie -

Hej.

Vilken underbar dag vi har idag. Solen skiner och det luktar gott utomhus. Har faktiskt redan hängt ut tvätt så det får torka utomhus, det känns så frächt när man tar ner de, och sen använder kläderna när dem varit upphängda utomhus. Jaha, danna helgen har jag varit ledig enda sedan i fredags, det är skönt och få vara lång ledig iblad, skönt att också skippa jobba extra. Behöver lite egen tid inte bara yrkestid.

Idag har jag inte gjort ett piss, går runt i M, mjukisbyxor och har inte ens tagit på mig min bh idag, men det känns skönt ändå, få vara lite slapp. Har plockat lite här, fixat till det lite tills M kommer hem från jobb, funderar på och göra någon mat, men vet inte vad jag ska hitta på. Kanske ska fixa till lite mer i köket, där ser det ut som jag vet inte vad, haha. Någon som har tips på någon god mat?

Jah, jag har börjat vänja mig vid dessa ödlor som bor här, jag är nästan livrädd för dem, iaf när det låter som att de är påväg ut från sina burar. Den ena är liten och äckligt grön, den andra är stor och grå typ, vet inte vad dem heter men dem är iaf läskiga. Ja, det är skönt att vara på landet iaf, det är så lungt och stilla, man hör lite fåglar, kossor, älgar och traktorer.. tåget ibland och bilar som rullar in på tomten. Skönt med frid, och skönt att vara ifrån Göteborg lite. Men på måndag är man tillbaka till vardagen igen. Hade kunnat bo här faktiskt, jätte fint litet hus M har och det är jättebra planlösning också, så trivas skulle jag göra, det tråkiga är att det är kanske lite för långt in till Centrum, måste nästan ha bil och sen är det nästan för långt att pendla till jobbet. Men ja, man vet aldrig vad som erbjuds, M vill ju till Göteborg men när vet vi inte.

Nu ska jag gå in i duschen och börja fundera på om jag kanske ska göra nåt och äta ändå.

Miranda!
Tack för din kommentar.

För det första ska jag börja med att säga att din kommentar gav mig ett jävla asflabb, och mitt hjärtliga svar till din nog omogna kommentar är : Absolut jag måhända är överviktig men om jag går ner i vikt eller om jag har gått upp i vikt av olika anledningar har inte Miranda med att göra. Men jag är ärlig och svarar att självklart. Och har du sett mig? Vet du vem jag är? Haha.. skrattretandes omogen kommentar, titta dig själv i speglen och ifråga sätt vad du bör ändra! :)

När allt känns som en stor ända lögn, då är det svinigt att behöva kämpa för att sanningen ska komma fram. Jag vet att vi har mängder av människor där ute som ljuger nästan hela livet, och jag vet att det är kämpigt att ta sitt kött och blod och helt enkelt blotta sig och verkligen berätta sanningen. Men jag är nog den typen av människa som läser av folk som ljuger. fyfan vilken jobbig känsla.

När man inte har stöd från något håll. Är det en kamp inom sig själv viktigt.
Jag känner ofta att jag inte har något stöd från min omgivning och göra saker jag verkligen vill därför är det
extra viktigt för mig att jag måste klara e nivå. Just nu känns det hopplöst att lyckas men jag har gett mig fan på att jag ska lyckas och jag ska göra det på min egen vilja och totalt skita i varje "typ" som är negativ mot mig. 
Jag ska gå ner i vikt, jag ska sluta röka och jag ska börja träna precis som jag gjorde förr. 

Handbollen som är mitt liv innerst inne ligger ganska långt borta känns det som, jag ska ta tag och maila tränings ansvariga kvinnan och sen ska jag sätta full fart på mitt helt nya och egna liv. Ja, det är sant jag kär mit race och totalt skiter i alla andra negativa apor runt mig. Jag är sorligt nog rätt van vid att slå mig igenom de som gör mest ont. Min sambo tror inte ett dugg på mig, och på många sätt svider det extremt men jag är totalt energi trött på honom i detta fallet och tänkegöra det på mitt sätt och jag tänker ge fan i honom. Jag har tänkt en del och jag sätter igång nu i veckan som kommer och så kör jag stenhårt, vare sig han eller någon annan tror på mig så ska jag visa er att jag kan. Jag ska sluta röka samtidigt, och jag ska defenetivt lyckas. Självgod är barar förnamnet just nu, nu tänker jag sätta Natalie i första hand och alla andra i andra och tredje hand. Jag ska kämpa och gå ner 20kg även om ni verkar vara skeptiska till detta. 

Jag ska också kämpa för att lyckas driva in pengar, och defenetivt kunna göra det jag vill, få en ekonomi som fungerar fullt ut och jag ska fan i mig göra slag i saken och slå näven i bodet. Under de närmaste 3 veckorna kommer jag gå in i en bubbla, där jag bara fokuserar på Natalie och under tiden kommer jag givetvis blogga men jag kommer till 100% inte bry mig ett  skvatt om min sambos snack om de ena och de andra. Jag gör mitt och han får göra mitt, det kanske låter brutalt men nej, det nu nog med hans jävla idiotiska beteende mot mig. Det hade varit lättare om han hade varit annorlunda, många gånger kan jag tänka att han är inte värd min tid när han håller på. Han förstår inte vad jag gått igenom när han har gjort vissa saker som han gjort en längre tid under vårat förhållande. Så nu slår jag näven i bordet och under 3 veckor kommer jag vara i min bubbla för att starta mitt nya liv. 

Jag ska bli mitt gammla jag och jag ska bli en ny Natalie och jag ska bli en ny muskel människa! 

Det är tomefan ett heltids jobb och vara sambo med en som redan har gått och fått barn.
Hade jag inte älskat honom och tyckt om henne hade jag varit här ifrån för länge sen.. Men jag håller på att smälla av snart ändå. Jobbar hela veckan och kommer hem och är svin trött och så får man reda på att hans dotter ska komma idag och inte imorgon som är bestämt. Faaan jag orkar inte, imorgon är jag ledig och jobbar helgen, 1 dag ledig och jobbar resten.. jag är trött och jag vill vila inte höra massa ljuuuud. För att hennes mamma tar förgivet att vi ska bara ställa upp när som helst hela tiden.. fan va sur jag är just nu. Här sitter jag och inte alls vill detta, men nu är mitt hem bombaderat av sur jävla piss gubbe och hans dotter... faan jävla piss, ibland hade jag önskat att han inte hade barn, inte för jag inte tycker om henne utan för att deras relation.. hennes mamma och min sambo är fucking konstigt..... satan jävla piss

ett åår med mycket händlse och jävligt mycket tårar. Om året slutar  bra ja då är det också lyckat. Meningen är väl att man ska det på ett visst sätt tills den där pungten kommer, när den nu gör det, just nu känns det fan så långt borta.

Jag ska skriva mig en lista, en lista på vad jag vill ha gjort...eller på börjart detta året från och med nu..

- jo jag vill plugga
- jo jag vill starta företag
- jo jag vill få in mer pengar
- jo jag vill få energi tillbaka
- jo jag vill lyckas mer
- jo jag vill .....

Märkligt att man bara är människa ibland, eller hur?

Det är alla människor, vi lever under samma himel och i samma tids form men ibland verkar det som att andra människor är mer värda, bättre en andra. Kan inte förstå varför vissa av medborgarna tolkar sig mer värda en andra. Självförtroende och självkänsla pratar man om, man pratar om psykiska termer och varför har människor psykiska diagnoser, man ska inte döma människor efter tillstånd, man ska snarare fundera över varför vi människor kommer med olika namn för olika beteenden. Ja, visst en del människor kanske får en missbildnin till de vi kallar normalt, men vad gör det? Om vi anpassar livet för alla olika människor vi har i världen så skulle det också bli en mycket bättre värld. Sluta vara egotrippade.

En del människor kan yttra sig om precis allt. Spelar ingen roll om det är direkt till en person eller om det är ut i media. Media hysteri om allt negativt är verkligen det världen lever på, när kom en normal posetiv grej? och där kom det normala formen igen. Vad är normalt, ja vad eller hur man än vrider och vänder så blir det nästan alltid en lucka där folk påperkar. Om detta inlägget hade varit en krönika, åsikts sida i en tidning hade många säkert kommenterat eller gjort insändare. Men vad spelar det för roll, det finns kommentars knap på denna blogg och varsågod och kommentera.

Saken är att jag är så himla trött på människor i detta samhälle som yttrar sig, klagar på andra ständigt och jämt fast inte är ett dugg bättre själv. Jag skulle kunna skriva en bok om det, jag är otroligt trött på folk som försöker vara bättre, försöker visa sig vara något status bättre en andra. Jag säger inte att jag är bättre en någon för det är jag inte, men jag klagar inte på allt, jag har mina åsikter men jag säger inte alla, jag anser att alla är lika bra på sitt vis, ingen är bättre eller värre, det finns bara extremt många folk som tror att det går att erövra världen med att vara så bra som möjligt. Visst ska man hylla dem som är duktiga och gör nåt positivt. Vi bör generellt tänka om. SLUTA vara "jag vet allt, jag klagar på allt, jag har rätt att vara elak, etc"

Alla människor, tänk på de du som klagar mycket på fel saker...

Just nu har jag tårarna i halsen. Just nu mår jag fruktansvärt dåligt. Jag hatar såna här dagar, jag hatar att vara ledsen, känna saknad och faktiskt känna mig riktigt värdelös. Värdelös känner jag mig rakt igenom just nu, jag vet att det är varning på att må dåligt, men jag har inte några tankar att ta livet av mig direkt, där emot har jag tankar som säger att jag vill packa väskan, dra från allt som har med människor att göra.

Jag känner mig ensam & utsatt som människa. Jag har ingen att lägga huvudet hos och få vara liten och ledsen, det finns ingen här som finns för mig på det sättet. Jag känner mig ledsen, ensam och övergiven. Det kvittar vad som händer så är jag ensma. Känner mig extremt utelämnad till något jag mår dåligt i. Vem ska jag prata med? Finns ingen. Har funderat på kurator många tusen gånger, men jag vågar inte. Vem vill lyssna på mig? vem tar mig på allvar? Ni tycker säker nu att jag är någon fitta som vill ha uppmärksamhet, men nej jag vill inte ha uppmärksamhet, jag vill ha en vän som finns där för mig som jag får gråta hos. Sen jag flytta ner till skåne har jag inga vänner kvar, och det gör ont. Jag är ensam men jag har mig själv att skylla. Men jag vågar verkligen inte ta hjälp, vågar inte be någon finnas där, vågar inte gå till en kurator som jag ska prata med. För jag får alltid höra att jag vill ha uppmärksamhet, vara bättre en alla andra. Det som sårar mig mest är att jag får höra hur dålig jag är jämt, aldrig när jag gör nåt bra. Tårarna rinner, ja det gör dem men jag gråter alltid för mig själv, och om jag gråter inför någon så skäms jag för ingen får tycka synd om mig, varför ska jag stå i centrum när jag kan vara i bakgrunden. Jag har aldrig fått höra att jag är egotrippad, men det får jag höra nu, höra att jag är i stort sätt en ren fitta och det sårar mig. Jag vill gärna höra nåt bra men nej det får jag inte! Fan vilket negativt inlägg.. och ni tror att jag vill ha uppmärksamhet så är det inte så, jag skriver av mig i mina tankar så jag får gråta ut!